Cykelsporten har de senaste, säg 15 åren, ständigt befläckats av dopningsfall i väldigt hög grad. Dopningen hade i slutet av 90-talet brett ut sig så till den grad att många ifrågasatte om ens någon av toppåkarna var “rena”.
Ett nedsmutsat rykte
Tragiskt nog så finns det mycket som tyder på att väldigt många av toppåkarna var fullpumpade med diverse preparat, i huvudsak epo, en form av bloddopning som går ut på att ett hormon tillförs kroppen för att den ska tillverka fler röda blodkroppar, vilket ger kroppen möjlighet att i högre grad transportera mer syre till muskler vid ansträngning som kräver hög syretillförsel.Det finns en rad kända fall, inte minst den mångårige storstjärnan Lance Armstrong som inte mindre än sju gånger vann Tour de France och ansetts vara den störste cyklisten genom tiderna – tills dagen han trädde fram som fuskare, även han. Även svensken Niklas Axelsson har gjort sig skyldig till epo-dopning och är av svenska cykelförbundet avstängd på livstid.
Hårt jobb med att städa upp
UCL, det internationella cykelförbundet är en organisation som blivit mycket ifrågasatt genom åren, bland annat för att ha undanhållit positiva dopningsprov för att inte ytterligare svärta ner en redan nedsvärtad cykelsport. Men man får ändå säga att under de senaste åren så har rapporterna om dopning inte varit lika frekventa och man gör verkligen ett gediget jobb med att städa upp cykelsporten. Med det hårda jobbet man utför så förebygger man även att cyklisterna ens vågar dopa sig, eftersom man idag i mycket högre utsträckning åker fast.